Det brukar komma folk från hus till hus här på Lombok, be om bidrag (pengar) för sig själv eller till ett barnhem. En del kommer ganska ofta till oss. Det är så irriterande. De tycker att vi badar i pengar!

En dag när jag satt vid datorn & pluggade, ropade Amanda att det kom en man utanför. Då sa jag: ” Det är säkert nån som tigger on pengar. Ge honom några tusen rupiah!”.

Hon gick, hämtade pengar & gav den till mannen, trodde jag. Men sen hörde jag hon ropade igen:” Mamma, han vill prata med dig!”. ” Nej…”, svarade jag. ”Jo, han är kvar!”,sa hon.

Motvilliga, lämnade jag min bok & kom ut. Jo då…hon är rätt! Mannen som satt där är inte tiggare. Han är hus/mark mäklare!! Åh, vad pinsamt!!