Today was a year ago since my beloved mom passed away.

I wished I could turn back the time and be with her on her last days.

My sister said, when she was at hospital she wondered if my family and I came during Eid.

Miss you, mom, a lot......

Åkte från Ljusdal lördag den 15:e september med tåg. Hugo skutsjade oss till tåg station. Framme i Jakarta på söndag. Ida var framme vid hotellet redan. Hon kom med tåget från Semarang på morgonen. Dagen efter besökte vi min moster Sri & family. Hon är enda syskon kvar från min mor sida. Hon nämnde att det var synd att hon & min mamma hann inte träffas på länge & nu är det försent.

Efter Jakarta, åkte Ida tillbaka till Semarang and vi till Lombok. Jag var sjuk de första två dagarna, orkade inte lämna sängen. Hans fick utförska hotell & omgivningen sjäv. Läget är inte bra på Lombok efter jordbävningen på 5,7 i augusti. Vi kollade snabb endast runt Senggigi. Hotell, hus  & butiker rasade ihop. Det var så gott som ingen turist alls runt stränderna. Dag tre kände vi en jordbävning på skalan 4,7. Rummet skakade i några sekunder & det var läskigt!! Vi kände oss otrygga & ville lämna ön så fort som möjligt. Vi gjorde ärenden dagen därpå : betalade mark/hus skatter, till notarie, hälsade på ex grannar som var sjuk, tittade in huset (skadad på taket men eftersom det kommer fortfarande efterskalven då & då, det är ingen brådska att fixa den), etc.

Vi lämnade Lombok mot Surabaya som är huvudstaden av Öst Java. Vi besökte ön Madura men det var inte så fint som vi hade tänkte oss. Vi träffade min yngsta bror Tristy & min gamla barndom Kwie Kwie.

Efter två nätter i Surabaya, far vi mot Yogya med morgon tåg. Yogya är ju som vanligt, många turist (lokal & utländsk) runt Malioboro där vi också strossade oss omkring. Vi hälsade på två kompisar : Nur & Apri. Nur äger ett hembageri som specialisera sig på ångbakad kaka. Det verkar gått bra för henne. Medan Apri jobbar på marknad. Vi var i Yogya i 3 nätter. Jag hostade & hostade. Det var bara en tids fråga att Hans fick också förkylningen.

Sen åkte vi till Semarang. Anledningen att vi tog sen semester nu i september var pga vi vill vara med på min fars 100 dagar minnestund. Minnesbönen var den 1:a oktober & det gick bra. Det kom ungefär 100 personer & all snäck/mat vi beställde räckte. Det var jättevarmt i Semarang. Jag & Hans mådde inte så bra (hosta, snuvig, värk)men vi måste hålla ut.

Vi brukar inte var sjuk när vi var i utlandet men den här gången så fick vi det!