Jonas  Emil  Eriksson

1934.08.24  -  2007.09.07 

I dag är det ett år sedan Emil dog. Ursprungligen kom han från gården Hommers i Åbo, Färila.  Emil sysslade med många saker i sitt liv. Han växte upp med att hjälpa till med familjens jordbruk. På vårarna åkte han runt i byarna och sågade ved med sin utrustning. Och på somrarna var det ”slåtter”. Han fick jobb som mekaniker och smed.

1953 träffade han sin blivande fru Berit, född Andersson, från Bygget i Los.Dom gifte sig 1958 och flyttade till Ljusdal. Paret fick 2 söner som har familj i dag. I Ljusdal fick Emil jobb på Volvo (Bilbolaget). Där sysslade han med specialarbeten och plåtjobb. Efter många år på Volvo blev han erbjuden jobb på Svensk Bilprovning, där han jobbade tills han gick i pension. 

Emil var en glad, positiv, varm & omtänksam person. Han såg alltid det goda hos alla människor. Ville alltid hjälpa andra och engagerade sig vart han än gick. Han hade många talanger. Han kunde sjunga, spela flera instrument och hade alltid något roligt att berätta. Såg jämt till att folk trivdes.

Han var en ”allt i allo” och fixade det mesta. Han körde buss & tradare, kunde vara småbrukare, bonde, rörmokare, elektriker, snickare, målare, skogsarbetare, ”trädgårdsmästare” och en duktig bilmekaniker (bildoktor), ja han fixade det mesta. Han ställde alltid upp när folk kom och ville ha hjälp. Vem det än må vara. Många av oss saknar hans kunskap & klurighet.

Fritiden ägnade han mest i sina garage. Han åkte gärna i sina gamla Fordar, som han byggt/renoverat, var med familjen, pysslade om barnbarnen, fiskade, åkte ut med husvagnen, var på småbruket i Bygget och i stugan som han var med och byggde.

Han var en högt älskad make, far, svärfar, farfar, släkting, granne & vän som lämnade ett stor tomrum efter sig, som aldrig kan fyllas igen! En ”bättre” människa är nog svår att hitta, har en av grannarna sagt!

Vila i frid & Tack för allt du gav!

Vi säger inte farväl, utan hoppas att vi ses igen!

Emil blev 73 år.