Hugos klassföreståndare heter Lachie. Han är en australienare. Hugo tycker att Lachie är den bästa lärare som han haft hittils. Ung, duktig att motivera eleverna, bjuder på sig, och trevlig. Dessutom är han en duktig surfare.

Men så en dag, fick Hugo se Lachie sitta vid en kiosk nära vårt hus & rökte! Hugo vart så paff, fick inte fram ord, gick bara hem utan att byta ett ord med sin favorit lärare. De i skolan har pratat mycket om hur farligt & dåligt det är att röka. Sen fick han se läraren själv sitta och röka!! Hugo tänkte på detta hela dagen. Han sa att han var besviken & undrade varför Lachie röker. Innan han la sig på kvällen, frågade han om han måsta hålla tyst om att Lachie röker eller om han kan berätta om det till klasskompisarna i skolan.

Väl i skolan nästa dag, kunde Hugo inte låta bli och frågade Lachie så här:

”Pak* Lachie, do you smoke?”, frågade Hugo.

”No”, svarade Lachie

”But I saw you smoking yesterday”, sa Hugo. Lachie bor i samma område som oss. Fast 3 kvarter bort.

“I saw you too smoking sometime ago”, sa Lisa. Hon bor bara 100 meter ifrån vårt hus & går i samma klass som Hugo.

”Ssssttttt!”, Lachie blev röd i ansiktet, och gjorde en gest som talade om att Hugo & Lisa inte får prata högt om detta.

Nå väl, pratar om att vara okonsekvent!!

*   Pak är en förkortning av Bapak, det betyder Herr. I Indonesien man kan inte bara säga namn åt alla. Speciellt inte till folk som är äldre än en själv, eller till okända. Bapak är till en man som är 25 år uppåt, och Mas är till en man som är yngre än 25 år. Motsvarande är Ibu (25+) och Mbak/nona (25-) för kvinnliga version. Inom familjen kalar man varandra baserad på hur man ligger till i familjeträdet. T.ex Hugo får inte kala min syster Ida bara Ida, han måste säga ”moster Ida”.