Hans skriver. (Vivi är i Semarang).

I natt (kanske runt kl.01:00) fick Chelsie sitt föl. Vi vaknade av ett ovanligt svagt/ynkligt gnäggande. När Amanda tittade ut, låg fölet på höbädden vi gjort i ordning. ”Titta ett föl !”, ropade Amanda. Allt var klart. T.o.m livmodern hadde lossnat. Vi hade missat hela fölningen! Men huvudsaken att allt gått bra. Självklart var det strömavbrott just då, så vi tog ficklampan med oss ut och tittade på hästarna. Dom var så fina. Va ynklig man kan vara!

På morgonen när vi såg fölet i ”dagsljus” såg vi att det var något ”konstigt” med fölets hovar (fötter). Dom var framåtriktade så fölet gick på underbenen.

Barnen gick till skolan & jag sökte på Internet ang. benen. Det visade sig att det är vanligt att benen är ”böjda” (felriktade) vid födseln. Trångt i livmodern med så långa ben. Men jag kunde inte släppa tanken på att något var ”fel”, så jag hämtade veterinären. Vetrinären + 2 assistenter kom direkt. Konstaterades att hovarna inte var fullt utvecklade (tunna hovar och mjuka inuti) , så fölet får ont om det går på hovarna. Därför går dom på underbenen!  Vi ska ha sand i hagen så det blit torrare.

Om 1 till 2 veckor går fölet normalt (som sin mor). SKÖNT!!! Vi hoppas!

Fölet är en pojke (hingst) som Amanda döpt till Billy.

Vivi vet inget, utan får se fölet när hon kommer hem!